Nässprayavvänjning dag 42

Nu sitter ni allt som på nålar va! Vad hände egentligen? Lyckades hon? Dukade hon under av trycket efter den hatade - men ändå så älskade - nässprayen? Hav förtröstan mina vänner, ert tålamod skall prövas - no more!
 
Det är nu sex veckor sedan jag snortade klart min Nasoferm. De första två veckorna var skitjobbiga. Verkligen skitjobbiga, ur näsandningshänseende. Låter ju ganska banalt i tanken i jämförelse med all världens ondska och orättvisa som kan drabba en, detta med problem med nästäppa. Fast det blir liksom väldigt centralt när man ligger på natten med blodsprängda ögon och kippar efter luft som en fisk på land. Flera dagar av sömndeprivering sätter också spår och man har mindre och mndre reserver att ta från. Kraften att stå emot. Jag är jäkligt stolt får jag säga. Det är inte ett lätt beroende att häva (till skillnad från alla dem som är det). Mitt stolta budskap är alltså: JAG KLARADE DET! Det blir fortfarande lite täppt när jag lägger mig på kvällen, antar att det är vätskefördelningen i kroppen. Det bättras efter en stund och aldrig att jag numer vaknar på natten av nästäppa. Slipper drömmen om att jag får svårare och svårare att andas och vaknar i halv panik. Vid kanske tre tillfällen under dessa veckor har jag tagit till nödlösningen men alltid av ganska god anledning. En gång, t ex, hade jag sovit uruselt i flera dagar, arbetat kväll och sedan dag vilket innebar ännu mer sömnbrist. På kvällen var det bröllopsfest och när jag kom hem sent på natten var jag så slut att jag nästan grät. Det fanns helt enkelt inga resurser kvar, inga krafter att ta av. Jag behövde sova.
 
Tar fortfarande Avamys x 2 i varje närborre på morgnarna. Det skall jag göra i tre månader. Vågar inte tänka på vad som kan komma att hända om jag skulle bli förkyld (liksom en person kommenterat på tidigare meddelande).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0