När jag började läsa hade jag ingen aning om vad som som utgjorde tourettes syndrom. Boken är självbiografisk och börjar när huvudpersonen går i grundskolan. Varje gång han hör eller ser ett flygplan i himlen måste han utföra en ritual för att inte hjärnan skall flyga ut ur huvudet, träffa planet och få det att störta över sin hemstad så alla dör. Med tiden utvecklas ritualen och blir allt mer omfattande. Huvudpersonen är, sina symtom till trots, populär i klassen. Han får t o m hångla med massa tjejer. En tjej i klassen blir sjuk och går bort i hjärnhinneinflammation. Eftersom huvudpersonen har hånglat med henne innebär det att han också kan vara smittad. För att säkerhetsställa att hjärnan mår bra måste han känna att den finns. Smärta är enda sättet att säkerhetsställa att den finns vilket föranleder att han börjar dunka huvudet i väggar och dörrar.

Allt mer omfattande tvångstankar, tvångshandlingar och tics gör att vardagen blir svårare och svårare att leva. Detta samtidigt som en inre oro och rastlöshet ökar. Nyfikenheten är stor över att få reda på hur det slutar. Hur kan författaren gå från att inte kunna ta av sig sina kläder på flera år - till att på ett distansierat välformulerat sätt skriva en bok om det?

Betyg: