Arne Dahl är min favoritförfattare. Han har tidigare skrivit elva böcker om "A-gruppen" och har så himla trevligt skrivspråk! När jag läste ut sista boken tror jag att jag grät. I alla fall bildligt. Jag gillar böcker där plotten inte antar alltför internationella proportioner. Det blir för stort och opersonligt helt enkelt, dessutom ohyggligt svårt att hålla reda på namn och organisationer. Arne Dahl har nu påbörjat en ny svit som handlar om "Opcop"-gruppen där delar av gamla kända karaktärer finns kvar. Jag blev glad när jag läste detta. Jag blev ledsen när jag insåg att opcop-gruppen är en operativ enhet inom Europol. Den nya konstallationen av kriminalargrupp involerar alltså en miljon nya namn med lika många nationaliteter. Mot slutet av boken visste jag fortfarande inte vem som var vem. 

 

Opcopgruppen är en hemlig operativ enhet inom Europol som skall ta sig an kriminalitet som sträcker sig över flera länder. Ledare för enheten är gamle kände Paul Hjelm som vi alla (jag) känner och älskar. Historien involverar miljödumpning, maffia, grekisk mytologi, Fan - och hans moster. I 125 sidor tyckte jag INTE om boken. Suckade mest över att författaren tagit till vara på alla delar ur sin tidigare svit som jag INTE tyckte om. Efter dessa sidor bryter dock hans skrivsätt genom i ett härligt kapitel om karaktären Arto Söderstedt. Då drog jag på smilbanden och kände värmen i hjärtat. Efter detta återkommer värmen flera gånger - men plotten och karaktärerna är för röriga. Det är för stort! Och involverar för många aktörer. Jag vet faktiskt inte om jag vill läsa de tre kommande böckerna - men rekommenderar varmt böckerna om A-gruppen!

 

Betyg: