"Mannen som glömde sin fru" av John O'Farrell
En man sitter på ett tåg. Plötsligt slår det honom att han inte vet vem han är eller var han är på väg. Vaughan har drabbats av plötslig minnesförlust och läggs in på sjukhus. Efter ett tag söks han upp av en person som påstår sig vara hans bästa vän och börjar återintroducera Vaughan till sitt liv. Sin fru till exempel - som han blir blixtförälskad i och alldeles har glömt bort att han ligger i infekterad skilsmässa med.
Det är väl en käck idé författaren har fått här tänker jag. Ger möjlighet till allehanda uppslag. I det här fallet försöker huvudpersonen vinna tillbaka sin hustru och ser på sina tidigare tillkortakommanden med nytra ögon. Han får nämligen tillbaka minnet alltmer. Jag finner inte karaktärerna särskilt trovärdiga eller historien fängslande. Såg i en recension på Adlibris att en person var lyrisk och menade att boken var en feel-good av sådan dignitet att man inte kunde lägga ner den. Man kan lägga ner den.
"Den tomma stolen" av J.K Rowling
Efter hastig bortgång av en respekterad medborgade, älskad vän och hatad fiende har en ledig plats öppnats upp i kommundelsnämnden i Pagford. Barry var frontfigur i frågan som delade kommundelsnämnden, och därmed Pagford, mitt itu och den stora frågan är vem som skall efterträda honom.
Man får följa ett stort antal invånare ur deras synvinkel, vilket gör boken ganska rolig. Alla personer har en relation till varandra och det tar ett tag att lära sig vem som är vem. Historien berättas ur såväl finnige, trånande Andrews perspektiv som fetknoppen; styrelseordföranden Howard.
Skrivsättet är behagligt och karaktärerna trovärdiga. Hon har bra fantasi (om någon nu betvivlade detta efter Harry Potter). Smolket i bägaren utgörs av de karaktärer som pratar mycket dialekt och där dialogerna återges fonetiskt. Mycket irriterande och har inte alls den önskvärda effekten att man kan ta in karaktären bättre. De blir bara luddigare och svårare att förstå.
Svårt att sätta genre på boken, den har ett komiskt anslag men minst sagt dramatiska och sorgliga undertoner.
Ett ganska talande betyg: jag skulle läsa uppföljaren om det fanns någon.
