Annika Bengtzon och Thomas är återförenade. Inte särskilt lyckliga dock. Thomas vänstrar så fort han får chansen. Ett par år har gått sedan föregående bok och familjen har hunnit bo i Washington där Annika varit utlandskorre. Nu är de tillbaka i Sverige och Annika är fortsatt anställd på Kvällspressen. Thomas arbetar för utrikesdepartementet och blir kidnappad under en konferensresa i Nairobi. Boken kommer att handla om denna kidnappning. Thomas upplevelser och Annikas där hon tillsammans med Thomas chef försöker blidka kidnapparna från lägenheten i Stockholm. En tämligen ointressant parallellstory utspelas samtidigt om ett antal kvinnomord runtom Stockholm. Jag förstår inte alls varför detta inkluderats i boken, huvudhistorien är tillräckligt intressant och bärande. Jag har läst alla böcker i Annika Bengtzon-serien. Inte för att de är fenomenalt bra - men heller inte särskilt dåliga. Så den här blir väl ytterligare en i mängden. Däremot Gömda, den skall ni läsa mina vänner!

 

 

Symtomen börjar sätta in. Rasmus och Benjamin fortsätter sin relation och Benjamin slits mellan sin tro och kärleken. Jag förstår inte riktigt varför Gardell delat upp serien i olika böcker. Kan inte vara för att textmassan skulle bli ohanterlig, tror att denna boken är under 200 sidor lång. Den enda slutsats jag kan dra är att han vill tjäna pengar för fler sålda böcker. Tur att han har så behagligt skrivspråk när han själv är så störig.

 

 

Del två i författarens planerade triologi om 2000-talets första decennium.

Boken är en direkt fortsättning på "Högre än alla himlar" så by all means - läs den först. Stommen i boken och tillika huvudpersonerna är sex vänner som bor i Stockholm. Växelvis berättas historien ur dessa människors perspektiv. Det är som att följa en TV-serie i bokform. En viktig del utgörs av återspeglingen av samtidens stora världshändelser och hur de påverkar huvudpersonerna. Något som slår mig när jag läser är att jag hela tiden tror mig vara på en upptakt till något stort och oväntat men förvånas gång på gång att det helt enkelt rör sig om vanliga vardagsbeskrivningar. Som livet är i allmänhet liksom.

 

Hon skriver digra luntor, författarinnan. Denna på över 650 sidor. Inte något man som läsare känner att man måste kämpa sig genom - men inte heller något man önskar aldrig skall ta slut. Jämfört med första delen är del två betydligt mörkare. Man svävar som läsare i ovisshet, vilket jag gillar. Det är inte direkt en pageturner (förutom en viss del) men samtidigt något jag längtar till när jag går och lägger mig och jag kommer definitivt läsa sista boken.