Tuppen
I går var jag på Goth Ink Fest 2012. Eftersom Stina, min tatuerare, bor i Skåne men skulle gästa denna tatueringsmässa var tillfället gyllene.
Båsen stod tätt inne på Lisebergshallen och där jag låg på britsen kände jag mig som ett utställningsföremål i en monter. Inte på ett dåligt sätt! Jag har inga problem med uppmärksamhet utan tyckte snarare det var ganska trivsamt. Det var bara ett bord mellan mig och besökarna som frekvent stod med rynkade ögonbryn och försökte se vad Stina gjorde. Själv hade jag inte sett motivet innan även om jag visste ungefär vad det skulle föreställa: ett ståtligt tupporträtt. Med monockel och allt! Jag låg alltså i montern och var den duk på vilken artisten målade. Vi höll på timme ut och timme in, i samtalsväg avhandlades allt mellan Parker Louis can't lose och frågan om vilka anledningar som är legitima för att skaffa barn. Faktum är att vi höll på från 12:30 till 19:30 med uppehåll en timme för lunch. För den som inte vet kan jag berätta att insidan av överarmen är ett ganska känsligt ställe och när vi var klara var jag ÖM. Det var en jätterolig upplevelse att bli tatuerad på mässa och kanske var all distraktion gynnsam, som Stina sa.
När jag kom hem på kvällen mådde jag kymigt, fick frossa och la mig innan midnatt. Det här var den tuffaste tatueringssessionen hittills och det märktes efteråt. I dag har jag känt mig bakis och som alltid läcker överflödig färg och plasma ut i sådan mängd att det till slut sipprar ut ur tegadermförbandet. Dessutom svullnaden armen så mycket att jag fick compartmentsyndrom. Jag tog alltså av Tegadermet. J ä d r a r vad smärtsamt det är. Nu sitter jag och luftar armen som är insmord med Vaselin. Sicken grann tupp! Hon är så duktig Stina, den är verkligen realistiskt avbildad.
Kommentarer
Trackback
