En annorlunda uppbyggd bok, vid min svans. Initialt, det första kapitlet, var jag rädd att även den här boken skulle nödgas vika hädan. Jag hade just lagt ned “Igelkottens elegans” och bestämt mig att ge den till min mor för att hon ville läsa den och den bara gjorde mig förbannad.

Berättaren i boken än ingen mindre än Döden. Oftast berättar han på ett sakligt sätt utan för många egna associationer. Dvs, man kan läsa på utan att tänka på vem som berättar. Historien utspelar sig under andra världskriget i staden Molching, Tyskland. Huvudpersonen: en flicka som heter Liesel och boken handlar om hennes liv på Himmelstra?e. Hon är fosterbarn och har en silverögd dragspelande pappa och en svärande skåpliknande mor. Hennes bästa vän är grannpojken Rudy också tillika partner in crime. Hon stjäl böcker – men är inte säker på att orden är hennes vänner. Familjen inhyser en jude på flykt, en man som sedmera kommer att stå Liesl nära. Boken är sällsamt berättad med små roliga passager nästan på varje sida. Döden gör ingen hemlighet av vad som kommer hända i slutet eller för den delen bara ett stycke fram i boken.

Tyckte den var välskriven och läsvärd men inte så att jag knappt kunde vänta innan jag fick lägga mig och läsa vidare. Ganska tjock också på nästan 600 s.

Betyg

s. 25 Skitbok

s. 89 Skitbok

s. 300 Men herregud

s. 400 Nu börjar det likna något! Tråkigt att det sker i den sista femtedelen av boken. Nu blir den äntligen så pass spännande att det bär mig emot att lägga ner den för kvällen.

Jag var en stor anhängare av Twilightserien vilket var anledningen till att jag köpte den här boken av samma författare. Plotten är att jorden har tagits över av varelser som kallas själar (av sina egna) och parasiter (av människorna). Människorna fångas och blir inplanterade av själar som tar över deras kroppar. Bokens huvudperson heter Melanie och hon tas i besittning av en själ som heter Vandraren. Till skillnad från vanligt förfarande lyckas Vandraren inte ta över hennes kropp och sinne helt och hållet vilket leder till att de samsas om samma kropp. Fantastiskt. De letar tillsammans upp en grupp överlevande människor, däribland Melanies bror och pojkvän. Trubbel uppstår såklart.

Liksom Edward i Twilightserien är Vandraren en altruistisk historia. När halva boken var läst kräktes jag på Vandrarens jevvla attityd. “Nej skada inte Jamie – ooo det är mycket bättre att jag dör!”. Bildligt talat himlade jag med ögonen varannan sida. Hon tuffar till sig lite längre fram i boken och blir mer uthärdlig.

Så vad tycker jag om den här soppan? Hade önskat att den var mer engagerande från start. Konceptet var lite udda och lite… tramsigt kanske. Skulle jag rekommendera den? Ja, men inte med ett “OO du måste läsa den!”

Betyg

När jag började läsa hade jag ingen aning om vad som som utgjorde tourettes syndrom. Boken är självbiografisk och börjar när huvudpersonen går i grundskolan. Varje gång han hör eller ser ett flygplan i himlen måste han utföra en ritual för att inte hjärnan skall flyga ut ur huvudet, träffa planet och få det att störta över sin hemstad så alla dör. Med tiden utvecklas ritualen och blir allt mer omfattande. Huvudpersonen är, sina symtom till trots, populär i klassen. Han får t o m hångla med massa tjejer. En tjej i klassen blir sjuk och går bort i hjärnhinneinflammation. Eftersom huvudpersonen har hånglat med henne innebär det att han också kan vara smittad. För att säkerhetsställa att hjärnan mår bra måste han känna att den finns. Smärta är enda sättet att säkerhetsställa att den finns vilket föranleder att han börjar dunka huvudet i väggar och dörrar.

Allt mer omfattande tvångstankar, tvångshandlingar och tics gör att vardagen blir svårare och svårare att leva. Detta samtidigt som en inre oro och rastlöshet ökar. Nyfikenheten är stor över att få reda på hur det slutar. Hur kan författaren gå från att inte kunna ta av sig sina kläder på flera år - till att på ett distansierat välformulerat sätt skriva en bok om det?

Betyg:

Det här tog tid. Boken är uppbyggd som en biografi över Hitlers liv med en himla massa källhänvisningar. Eftersom den strävar efter att vara så riktig som möjligt och skildra hans liv som det var innebär det att den inte spexar till det i onödan. Vilket blir tjatigt. Att faktan inte säkert stämmer och att olika källor anger olika är också irriterande. Eftersom jag drog mig för att läsa den tog det tid att komma framåt och när jag nådde sida 125 beslöt jag att inte fortsätta. Han hann inte ens komma till makten. Inte min typ av bok helt enkelt!

Betyg:

?

Christine Haldemar Spegel, en tjugo-någonting överklassflicka på Östermalm, hittas brutalt ihjälhuggen i sin lägenhet. Undersökningen leds av kommissarie Axel Hake, en målmedveten man som inte drar sig för att bli våldsam. Till sin hjälp har han en dansant tjockis och en trög sportfåne. Historien tillkännager en rad säregna karaktärer som på ett eller annat sätt har motiv till mordet. Jag blir mer och mer nyfiken ju mer jag läser och tänker gång på gång “nä vad uppenbart, trist om det är han!”. Men när slutet på boken kom blev jag överraskad. Boken gav mersmak, jag har verkligen förkärlek för deckare och har nu beställt två andra böcker i serien: “Södermalmsmorden” och “Kungsholmsmorden”.

Betyg: