En annorlunda uppbyggd bok, vid min svans. Initialt, det första kapitlet, var jag rädd att även den här boken skulle nödgas vika hädan. Jag hade just lagt ned “Igelkottens elegans” och bestämt mig att ge den till min mor för att hon ville läsa den och den bara gjorde mig förbannad.

Berättaren i boken än ingen mindre än Döden. Oftast berättar han på ett sakligt sätt utan för många egna associationer. Dvs, man kan läsa på utan att tänka på vem som berättar. Historien utspelar sig under andra världskriget i staden Molching, Tyskland. Huvudpersonen: en flicka som heter Liesel och boken handlar om hennes liv på Himmelstra?e. Hon är fosterbarn och har en silverögd dragspelande pappa och en svärande skåpliknande mor. Hennes bästa vän är grannpojken Rudy också tillika partner in crime. Hon stjäl böcker – men är inte säker på att orden är hennes vänner. Familjen inhyser en jude på flykt, en man som sedmera kommer att stå Liesl nära. Boken är sällsamt berättad med små roliga passager nästan på varje sida. Döden gör ingen hemlighet av vad som kommer hända i slutet eller för den delen bara ett stycke fram i boken.

Tyckte den var välskriven och läsvärd men inte så att jag knappt kunde vänta innan jag fick lägga mig och läsa vidare. Ganska tjock också på nästan 600 s.

Betyg