Å vad läskig! Å vad läskig! Så himla läskig!

Inledningen är väldigt lik När lammen tystnar. Jurek Walter sitter isolerad på en rättspsykiatrisk avdelning, bakom pansarglas. En ny läkare har rekryterats till ett vikariat sedan den föregående "tagit tjänstledigt". Avdelningens överläkare lotsar honom genom vakter och låsta dörrar. Innan de når Jurek Walters cell stoppar han in öronproppar:

"Jurek Walter kommer att tala med dig, alldeles lugnt. säkert trevligt, berättar han med allvarlig röst. Men senare i kväll, när du kör hem, så kommer du att svänga över i den mötande filen och frontalkrocka med en långtradare ,,, eller så tittar du förbi på Järnia och köper en yxa innan du hämtar barnen på dagis."

 

Mitt hjärta bankade i 130 från kapitel ett. Jag kunde-inte-lägga-ner-boken. Det var som att läsa en lysande skräckfilm och jag reflekterade över hur kvalitén skiljer sig mellan olika författare. Viveca Sten och Kepler är som att jämföra Wallander med tja, När lammen tystnar. Fullkomligt gastkramande och svårförutsägbar. Som alltid är Kepler bra på att hitta olika infallsvinklar och väva in i historien. Jag var så rädd första kvällen när jag skulle släcka att jag inte vågade gå på toaletten.

Det som hindrar betyget från att bli en femkrabbare är lite lösa trådar och lite väl kreativ händelseföljd på sina ställen.