Efter hastig bortgång av en respekterad medborgade, älskad vän och hatad fiende har en ledig plats öppnats upp i kommundelsnämnden i Pagford. Barry var frontfigur i frågan som delade kommundelsnämnden, och därmed Pagford, mitt itu och den stora frågan är vem som skall efterträda honom.

Man får följa ett stort antal invånare ur deras synvinkel, vilket gör boken ganska rolig. Alla personer har en relation till varandra och det tar ett tag att lära sig vem som är vem. Historien berättas ur såväl finnige, trånande Andrews perspektiv som fetknoppen; styrelseordföranden Howard.

Skrivsättet är behagligt och karaktärerna trovärdiga. Hon har bra fantasi (om någon nu betvivlade detta efter Harry Potter). Smolket i bägaren utgörs av de karaktärer som pratar mycket dialekt och där dialogerna återges fonetiskt. Mycket irriterande och har inte alls den önskvärda effekten att man kan ta in karaktären bättre. De blir bara luddigare och svårare att förstå.

Svårt att sätta genre på boken, den har ett komiskt anslag men minst sagt dramatiska och sorgliga undertoner.

Ett ganska talande betyg: jag skulle läsa uppföljaren om det fanns någon.