Kattis Korvapa

Har Erik Hassles låt på hjärnan. Igår var det Kapten Röds "ju mer de spottar". Det var omöjligt att stå still på spårvagnen till jobbet igår och när jag kom ner i klädförrådet var jag tvungen att dra några dansmoves. Nu dansar jag inte så mycket. Klockan är ett på natten och jag befinner mig på jobbet. Läste ett gripande och jobbigt inlägg på Marias blogg. Det var ett samlat inlägg fyllt med tankar och insikter som tuggats mer än en gång genom hjärnans idisslande tankearbete. Jag har, på sistone, haft en dragning till att leta upp bloggar med cancertema. Igår natt när jag arbetade läste jag en blogg som en mamma skrivit då hennes tolvårige son drabbades av leukemi och sedan gick bort. Rakt in i hjärtat gick den. Det var intressant att läsa hur man mår, hur man överlever livet efter en sådan upplevelse. Säkert är det relaterat att jag själv arbetar inom onkologin, en specialitet många förknippar med död. Jag vet inte hur många gånger jag fått frågan, även från personer inom samma yrke; Hur orkar du arbeta där? Människor tycks ha en gemensam syn på att cancer är förenat med död och att jubileumskliniken är självaste dödens väntrum. Det finns tveklöst dödlighet förknippat med cancer, liksom många sjukdomar, men många patienter blir också botade eller långtidsöverlevare. När man arbetar med cancer, eller kanske snarare människor som har en väldigt palliativ behandling går man inte runt och förknippar det med död. Man ser symtom som kan lindras, livskvalitet som kan förbättras och själva människan. Den levande människan. Det är här och nu insatser kan göras. Det är ju det mitt arbete går ut på. Sedan är det oerhört nyttigt att se patientens perspektiv - kanske är det därför jag sitter och letar efter dessa bloggar. Att man inte alltför väl skall ikläda sig den kliniska rollen, vilket jag tror är en skyddsmekanism. Skulle man bli alltför empatisk skulle man själv gå under. Det gäller att förstå och sätta sig in i patientens lidande - inte lida själv - men heller inte avskärma sig från känslorna.

Kanske är det själva essensen i vårdvetenskapen jag sitter och belyser denna natt, då skulle mina lärare bli stolta.