Symaskinsmonstret
Jag HATAR att sy. Eller nä, jag gillar tanken och fantasierna om att producera egna kläder. Men verkligheten? Symaskinen arbetar emot mig!! Hittade en trevlig beskrivning på hur man kan sy sin egen mössa. Jag gillar mössor. I dag åkte vi till Göksäter och köpte tyg.
Kom igång rätt bra: mätte, ritade upp mönstret, satte i nålar och klippte. Sen kom själva symaskinsmomentet. SOM GICK ÅT HELVETE! Vis av erfarenhet offrade jag en ovidkommande tygbit - som blev totalt upptuggad. Den SÖGS ner i maskinen och fick slitas upp med våld - som vore maskinen ett utsvultet odjur som levde på tyg. Spottande och fräsande försökte jag gång på gång, felsökte, läste i manualen och uppbringade allt tålamod som alls finns att uppbringa när det kommer till handarbete. Förgäves. Nu väntar jag på att någon kan komma galopperande på en vit springare och hjälpa mig överlista den onda maskinen. Fast först ska jag gå på bio med F.
Tuppen
I går var jag på Goth Ink Fest 2012. Eftersom Stina, min tatuerare, bor i Skåne men skulle gästa denna tatueringsmässa var tillfället gyllene.
Båsen stod tätt inne på Lisebergshallen och där jag låg på britsen kände jag mig som ett utställningsföremål i en monter. Inte på ett dåligt sätt! Jag har inga problem med uppmärksamhet utan tyckte snarare det var ganska trivsamt. Det var bara ett bord mellan mig och besökarna som frekvent stod med rynkade ögonbryn och försökte se vad Stina gjorde. Själv hade jag inte sett motivet innan även om jag visste ungefär vad det skulle föreställa: ett ståtligt tupporträtt. Med monockel och allt! Jag låg alltså i montern och var den duk på vilken artisten målade. Vi höll på timme ut och timme in, i samtalsväg avhandlades allt mellan Parker Louis can't lose och frågan om vilka anledningar som är legitima för att skaffa barn. Faktum är att vi höll på från 12:30 till 19:30 med uppehåll en timme för lunch. För den som inte vet kan jag berätta att insidan av överarmen är ett ganska känsligt ställe och när vi var klara var jag ÖM. Det var en jätterolig upplevelse att bli tatuerad på mässa och kanske var all distraktion gynnsam, som Stina sa.
När jag kom hem på kvällen mådde jag kymigt, fick frossa och la mig innan midnatt. Det här var den tuffaste tatueringssessionen hittills och det märktes efteråt. I dag har jag känt mig bakis och som alltid läcker överflödig färg och plasma ut i sådan mängd att det till slut sipprar ut ur tegadermförbandet. Dessutom svullnaden armen så mycket att jag fick compartmentsyndrom. Jag tog alltså av Tegadermet. J ä d r a r vad smärtsamt det är. Nu sitter jag och luftar armen som är insmord med Vaselin. Sicken grann tupp! Hon är så duktig Stina, den är verkligen realistiskt avbildad.
