Kattis Korvapa

Jag har gjort det, jag har köpt min tebryggare!

Jag är en tedrickare av rang, en sådan som har 14 olika sorter löste och sätter timer så att teet får dra i exakt rätt tid. I över ett (två?) år har jag sneglat på den här tebryggare men den var rätt dyr och därför har jag avvaktat. Nu tittade jag dock på tillverkarens hemsida i Tyskland och inklusive frakt är den 450 pix billigare än i Sverige. Välkommen till mig, Caso Teegourmet:

Nu har jag jobbat i fem dagar - herrejestanes mej (tack Farmor Anka) vad trött jag blir! Har alltid härlett det till sömnbrist men det verkar vara jobbet i sig. Det fina vädret behagar mig inte alls - tycker mest det blir varmare att cykla hem, jag orkar ändå inte göra något med det. När jag kommer hem gör jag ståndaktiga försök att läsa på balkongen eller sitta i soffan. Slutar alltid med att jag lägger mig ner och somnar. Inte i dag dock! Nu blir det bak a la grande. Undrar om nästa arbetsplats är lika energidränerande. Det är inte det att jobbet inte är roligt - bara väldigt intensivt.

I går träffade jag en man i övre medelåldern. Vi hade aldrig träffats förut och jag skakade hans hand. "Åh fy fan!", grumsade han. Jag rynkade frågande mina ögonbryn även om jag misstänkte vad som var på lut. Utan att utbyta vidare artighetsfraser började han sedan raljera över min tatuerade arm. "Tjejer ska inte ha tatueringar!" osv. Frun som som var närvarande försökte släta över. "Men det är ok om killar har tatueringar då?" sa jag tämligen vänligt men med viss skärpa. Ja det var ju inte så noga.

Sånt här gör mig förbannad. Det stör mig inte att folk har åsikter om hur jag ser ut eller vilka val jag har gjort i livet -  det stör mig att de tycker de har rätt att berätta det för mig. Jag hade inte bett om hans åsikt. När man är tatuerad känner folk sig oftast nödgade att kommentera. Oftast är det av godo och jag har fått många komplimanger. Ibland händer det dock att folk, som mannen i fråga, hasplar ur sig förolämpningar. Som om jag, via det val jag har gjort, på något sätt förtjänar att få höra ett sanningens ord om saken, får skylla mig själv. Skulle inte tro att någon hade ansett sig ha rätt till samma frispråkighet om jag var överviktig eller hade fula kläder.

Nu sitter ni allt som på nålar va! Vad hände egentligen? Lyckades hon? Dukade hon under av trycket efter den hatade - men ändå så älskade - nässprayen? Hav förtröstan mina vänner, ert tålamod skall prövas - no more!

 

Det är nu sex veckor sedan jag snortade klart min Nasoferm. De första två veckorna var skitjobbiga. Verkligen skitjobbiga, ur näsandningshänseende. Låter ju ganska banalt i tanken i jämförelse med all världens ondska och orättvisa som kan drabba en, detta med problem med nästäppa. Fast det blir liksom väldigt centralt när man ligger på natten med blodsprängda ögon och kippar efter luft som en fisk på land. Flera dagar av sömndeprivering sätter också spår och man har mindre och mndre reserver att ta från. Kraften att stå emot. Jag är jäkligt stolt får jag säga. Det är inte ett lätt beroende att häva (till skillnad från alla dem som är det). Mitt stolta budskap är alltså: JAG KLARADE DET! Det blir fortfarande lite täppt när jag lägger mig på kvällen, antar att det är vätskefördelningen i kroppen. Det bättras efter en stund och aldrig att jag numer vaknar på natten av nästäppa. Slipper drömmen om att jag får svårare och svårare att andas och vaknar i halv panik. Vid kanske tre tillfällen under dessa veckor har jag tagit till nödlösningen men alltid av ganska god anledning. En gång, t ex, hade jag sovit uruselt i flera dagar, arbetat kväll och sedan dag vilket innebar ännu mer sömnbrist. På kvällen var det bröllopsfest och när jag kom hem sent på natten var jag så slut att jag nästan grät. Det fanns helt enkelt inga resurser kvar, inga krafter att ta av. Jag behövde sova.

 

Tar fortfarande Avamys x 2 i varje närborre på morgnarna. Det skall jag göra i tre månader. Vågar inte tänka på vad som kan komma att hända om jag skulle bli förkyld (liksom en person kommenterat på tidigare meddelande).

Då jag är en stor fan av böcker har jag köpt pocketböcker varje månad. Särskilt förtjust är jag i deckare. Författaren som ligger mig varmast om hjärtat heter Arne Dahl som är oöverträffbar vad skrivspråk och komisk timing anbelangar. När jag åkte buss till Helsingborg i våras satt jag bredvid en kille som läste på e-bokläsare. Hade såklart hört talas om detta men inte sett någon använda det. Den var så liten och nim! Kugghjulen i prylcentrat av hjärnan började snurra och jag har haft det i bakhuvudet sedan dess. Började göra efterforskningar för ett tag sedan och slog till på Kobo touch:

 

Nu kan jag gå in på stadsbiblioteket via datorn och med några klick ladda ner de böcker jag vill läsa. Tidigare har jag alltid väntat till böcker kommit ut i pocket - behöver jag inte längre! Det var en sådan oerhörd tillfredsställelse tidigare idag när jag lånade "Paradisoffer" (K. Ohlsson), "Midvinterblod" (M. Kallentoft) och "Änglamakerskan" (C. Läckberg) - på kanske 30 sekunder och gratis! Man får ha boken i 28 dagar, sedan går filen inte att öppna. Å andra sidan kan man då bara åter gå in på hemsidan och låna om den. E-böckerna behöver man inte stå i kö för att låna om, de finns ju i oändliga upplagor. Nu har jag så jag klarar mig resten av semestern då jag skall vara i Oslo och på landet. Som en annan bloggare skrev är jag inte förtjust i tanken på tummade exemplar som varit hemma hos dussintals människor - nu kan jag låna ett nyex och behöver inte ens åka till bibblan.

 

Smidig (11,4 x 16,5 cm, 185 g)

Lång batteritid (en månad anges på deras hemsida, kan tas med en nypa salt men jag har läst en bok hittills på 585 s och batteristapeln sjönk inte synligt för blotta ögat)

Rymmer hur många böcker som helst samtidigt

Miljövänlig (ur den synvinkel att böcker inte köps och därmed papper inte går åt)

Ekonomisk (gratis böcker from here on! Om man bortser från inköpspris av läsaren då)

Bekväm för ögonen, tanken är att det skall kännas som att läsa i en bok. Skärmen har ingen bakgrundsbelysning och fungerar med en teknik som heter "e-ink" och jag inte kan nåt om.

Man kan ställa in eget typsnitt, teckenstorlek och bredd mellan raderna.

 

Det ÄR trots allt en teknisk pryl - den hakar upp sig ibland

Man kan inte ställa in kontrast mellan bakgrund och typsnitt (går på vissa e-bokläsare)

Det är inte en bok med frasiga sidor

Alla böcker finns inte i e-bokform

 

Jag jämförde noggrant mellan olika e-bokläsare. Det finns en hel uppsjö och jag lyckades inte hitta någon riktig uppsamlingsplats. Inte heller gick det att klämma och känna i butik då de helt enkelt inte finns (hittade en sort på Akademibokhandeln - that's it). Alltså fick jag läsa på fora, jämföra tekniska detaljer och framför allt titta på youtube. Anledningen till att jag fastnade för Kobo var ffa designen. Jag ville ha en så clean bokläsare som möjligt så jag inte blev distraherad av krimskrams på sidorna. Dessutom skulle det vara enkelt och bekvämt att byta sida - ville inte ha knappar till detta som satt på ytterkanterna. Den skulle också vara snabb att byta sida och ha wi-fi.

 

Om man är intresserad av att köpa en e-bokläsare är det viktigt att kolla specifikationerna för produkten - alla kan inte läsa svenska böcker (om du, liksom jag, köper över nätet från utlandet), alla har inte heller stöd för det format som exempelvis Göteborgs stadsbibliotek erbjuder EPUB eller är kompatibla med den adobeprogramvara som behövs laddas ner till datorn för att kunna låna e-böcker. Den här sidan är jättebra om man är intresserad av ämnet.