It's a kneedisaster
"Jogga", they say. "It's good for you!", they say. Jaha. FÖRSÖK SÄGA DET TILL MINA KNÄN!!
Nej nu är jag tämligen orättvis men om jag inte var det - försvann då icke den dramaturgiska effekten?
Jag har blivit ganska duktig på att träna. Med duktig menar jag att jag skönjer viss framgång samt att jag faktiskt går och tränar oftast tre dagar i veckan. Mest tycker jag om söndagsträningen då jag är utvilad och mätt. Det går så mycket enklare då! Från att ha avskytt konditionsträning står jag och pressar mig på crosstrainern. Och löpbandet. Det var här det gick lite fel i veckan.
Sporrad av min arbetskamrat J som likställer en löptur med så-nära-himlen-man-kan-komma, har jag funderat alltmer på att uppta detta motionssätt. Man kan utöva det var som helst och jag föreställer mig att det är förenat med viss tillfredsställelse. Så läste jag i senaste numret av Friskis & Svettis ett tips på hur man kommer igång. Man skall jogga i en minut och promenera i två till man färdigställt en sträcka på tre kilometer. Done and done! Jag provade förra veckan och det var med stor tillfredsställelse jag konstaterade att jag klarade av det! Fick lite ont i knät men vadå. I torsdags var det dags igen. Flög inte riktigt fram som en svala på samma sätt. Knäsmärtorna gjorde sig lite mer påminda och hållet släppte aldrig helt. Sen dess har jag varit halt. Är oerhört öm på insidan av knäna och liksom rullar fram på marken. Vilket gör att jag också får ont i ryggen. Nu är det måndag och det har inte blivit ett dugg bättre. Snarare tvärtom. Cykla går bra men allt annat som belastar knäna mer är smärtsamt och jag blir ledsen och lite dyster.
Innebär det här att jag aldrig kommer kunna jogga? Och när ska jag kunna GÅ igen?
Nej nu är jag tämligen orättvis men om jag inte var det - försvann då icke den dramaturgiska effekten?
Jag har blivit ganska duktig på att träna. Med duktig menar jag att jag skönjer viss framgång samt att jag faktiskt går och tränar oftast tre dagar i veckan. Mest tycker jag om söndagsträningen då jag är utvilad och mätt. Det går så mycket enklare då! Från att ha avskytt konditionsträning står jag och pressar mig på crosstrainern. Och löpbandet. Det var här det gick lite fel i veckan.
Sporrad av min arbetskamrat J som likställer en löptur med så-nära-himlen-man-kan-komma, har jag funderat alltmer på att uppta detta motionssätt. Man kan utöva det var som helst och jag föreställer mig att det är förenat med viss tillfredsställelse. Så läste jag i senaste numret av Friskis & Svettis ett tips på hur man kommer igång. Man skall jogga i en minut och promenera i två till man färdigställt en sträcka på tre kilometer. Done and done! Jag provade förra veckan och det var med stor tillfredsställelse jag konstaterade att jag klarade av det! Fick lite ont i knät men vadå. I torsdags var det dags igen. Flög inte riktigt fram som en svala på samma sätt. Knäsmärtorna gjorde sig lite mer påminda och hållet släppte aldrig helt. Sen dess har jag varit halt. Är oerhört öm på insidan av knäna och liksom rullar fram på marken. Vilket gör att jag också får ont i ryggen. Nu är det måndag och det har inte blivit ett dugg bättre. Snarare tvärtom. Cykla går bra men allt annat som belastar knäna mer är smärtsamt och jag blir ledsen och lite dyster.
Innebär det här att jag aldrig kommer kunna jogga? Och när ska jag kunna GÅ igen?
Jag på gymmet
Kommentarer
Postat av: emelie
Du kanske inte har så bra skor för att jogga?
Knäont är likamed piss. Grattis på födelsedan iaf!
Trackback
