Varm choklad

Klockan är somewhat över tolv och jag inväntar tiden då jag skall åka till jobbet. Eller ja, inväntar och inväntar - jag ser hur tiden alltmer obevekligen närmar sig. Helger är för korta. Den här helgen var F och jag i Helsingborg hos mina päron. På väg ner fastnade vi i världens mest monstruösa bilkö. Motorvägen var avstängd och bilarna skulle ledas vidare via småvägar i Falkenberg. På Trafiknyheterna tyckte det att en uppdatering i timmen var tillräckligt om detta faktum. Vi kröp fram och stundvis stängde vi av motorn. Jag hoppade upp och ner i sätet av frustration. Bredvid oss fanns ett hästsläp där hästen tycktes dela mina åsikter, han sparkade bakut så ägarna fick hoppa ur bilen och lugna honom. Kanske funderade de på att sadla opp och galoppera förbi hela skiten.

I Helsingborg var det andra bullar. Vi åtnjöt promenader i iskylan, bastu och mammas matlagning. På söndagen gick vi den sedvanliga tipspromenaden i Pålsjö skog. Inte en-enda-fråga kunde jag! "Hur många miljoner hamnade slutnotan på i uppbyggandet av nya Kallbadhuset?" VEM BRYR SIG! Fyra rätt hade jag tydligen. Skitfrågor. Hrmpf!


Mmm, varm choklad

I dag skulle jag egentligen gått på Flex på Friskisosvettis på förmiddagen. Eftersom jag avskyr att packa ner hela mitt bohag för att jag inte kan duscha hemma skippade jag tanken och ämnade i stället köra styrka och kondition på eget bevåg. Vanligtvis brukar jag göra det jag föresatt mig i träningsväg. I dag var bara inte en sådan dag. Jag tänkte i stället att jag sover ut till jag vaknar av mig själv för att ha en pigg start på veckan. Den kantas oftast av för lite sömn annars. Om jag inte tränar på fm de dagar jag börjar två brukar jag åtminstone promenera till jobbet. Så icke. I dag ville jag slöa framför datorn och göra det jag kände för.

Fick ett väldigt tråkigt besked i lördags. Tjejen som har gjort min tatuering bor i Ystad. En till två gånger per år har hon bokningsdagar. Under dessa dagar kan de som är intresserade skicka en ansökan om att göra en tatuering hos henne. Sedan i våras har jag sparat pengar för att bygga på min tatuering. Jag har filat på mitt ansökningsbrev, fantiserat och dagdrömt. Troligen dagligen faktiskt. Jag har räknat ner dagarna till tredje februari och sett över almanackan om vilka tider jag skulle önska om utrymme för detta fanns. Till slut var dagen här och jag kollade min mail hela tiden. Av någon anledning hade det inte ens föresvävat mig att jag inte skulle få tid, jag var väldigt säker. Tänkte kanske att det är klart att hon vill avsluta det hon påbörjat och att hon tyckte projektet skulle vara roligt. Så blev det nu inte. Jag blev så himla ledsen, hade verkligen verkligen sett fram emot det. Det låter säkert väldigt banalt i mångas öron men det är bara att själv föreställa sig något man sett fram emot så mycket - och som plötsligt går i kras.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0