Nässprayberoendet
I förrgår var det dags. Eter kanske 10 år av nässpraysmissbruk tog jag mig i kragen och gick till en ÖNH-läkare. Hade, för ett par år sedan, hört att man kunde bli hjälpt av en kortisonspruta samtidigt som man började med kortisonspray. Så gör man inte nu då effekten av sprutan sitter i mycket längre och är svår att häva. Kortison gör mycket gott - men för med sig lika mycket ont så det är bäst att få det ur systemet när det inte längre är nödvändigt.
Jag kände mig riktigt peppad när jag gick därifrån. En Betapredkur på en vecka i kombination med en ny kortisonnässpray som, enligt ryktet, skulle överglänsa sina föregångare: Avamys. Dagen efter var det dags att börja.
Dag 1: Tar mina 12 Betapredtabletter och två sprayningar i vardera näsborre. Feels fine. Senare på dagen: fortfarande helt ok. När jag slutar mitt arbetspass vid 21:30 börjar jag känna att jag vill ta nässpray (vanlig) men det är under kontroll. Tar återigen kortisonnässprayen (2 i varje borre) när jag kommer hem.
Sen kommer natten.
Jag tänker att det skulle fungera bra som tortyrmetod. Där jag låg i min nästäppthet och inte kunde sova fantiserade jag om brottslingar som dömdes till att under återstoden av sina liv, för evigt vara täppta i näsan på nätterna och inte ha tillgång till nässpray. Jag funderade vidare över hur de hade skrockat åt denna dom - tills natten kom. Det var fanimig inte nådigt! Kroppsvätskorna jämnas ut i kroppen i horisontellt läge och medför en betydlig ökning av tryck i nässlemhinnan. Jag kunde inte andas, jag kunde inte sova. När jag vaknade för trehundraelfte gången och tittade på klockan längtade jag till jag fick stiga upp och hade en inre strid om att inte ta den Nasoferm som jag visste stod (långt bort) förpassad till medicinskåpet. Jag var dessutom rasande trött men kunde, som sagt, inte finna ro i sömnen. Jädrar vilken lång natt - och ändå skulle jag upp 05:15.
Dag 2: Legat vaken/slumrande sedan kvart i fem och stänger av väckarklockan samma sekund som den börjar pipa. Tacksam för att äntligen starta dagen klär jag på mig, gör mig i ordning och tar de efterlängtade 6 tabletterna Betapred samt två sprayningar Avamys i varje näsborre. Dagen har efter det förflutit jättebra och jag har knappt saknat nässprayen alls! Nu är klockan drygt halvtolv och min kropp har massor av sömn att ta igen från kvällen innan - ändå drar jag mig för att lägga mig. Tänker att jag i dag skall bunkra upp med två kuddar i sängen så att jag kommer upp lite med huvudet, det kanske hjälper. Försöker ta Avamyssprayningarna med ca 12-timmarsintervall så den är redan tagen. Så har jag tittat på Avatar. Och gråtit lite. Vad tyckte slemhinnorna om det? To be continued...
FIENDEN!
RÄDDAREN!
Jag kände mig riktigt peppad när jag gick därifrån. En Betapredkur på en vecka i kombination med en ny kortisonnässpray som, enligt ryktet, skulle överglänsa sina föregångare: Avamys. Dagen efter var det dags att börja.
Dag 1: Tar mina 12 Betapredtabletter och två sprayningar i vardera näsborre. Feels fine. Senare på dagen: fortfarande helt ok. När jag slutar mitt arbetspass vid 21:30 börjar jag känna att jag vill ta nässpray (vanlig) men det är under kontroll. Tar återigen kortisonnässprayen (2 i varje borre) när jag kommer hem.
Sen kommer natten.
Jag tänker att det skulle fungera bra som tortyrmetod. Där jag låg i min nästäppthet och inte kunde sova fantiserade jag om brottslingar som dömdes till att under återstoden av sina liv, för evigt vara täppta i näsan på nätterna och inte ha tillgång till nässpray. Jag funderade vidare över hur de hade skrockat åt denna dom - tills natten kom. Det var fanimig inte nådigt! Kroppsvätskorna jämnas ut i kroppen i horisontellt läge och medför en betydlig ökning av tryck i nässlemhinnan. Jag kunde inte andas, jag kunde inte sova. När jag vaknade för trehundraelfte gången och tittade på klockan längtade jag till jag fick stiga upp och hade en inre strid om att inte ta den Nasoferm som jag visste stod (långt bort) förpassad till medicinskåpet. Jag var dessutom rasande trött men kunde, som sagt, inte finna ro i sömnen. Jädrar vilken lång natt - och ändå skulle jag upp 05:15.
Dag 2: Legat vaken/slumrande sedan kvart i fem och stänger av väckarklockan samma sekund som den börjar pipa. Tacksam för att äntligen starta dagen klär jag på mig, gör mig i ordning och tar de efterlängtade 6 tabletterna Betapred samt två sprayningar Avamys i varje näsborre. Dagen har efter det förflutit jättebra och jag har knappt saknat nässprayen alls! Nu är klockan drygt halvtolv och min kropp har massor av sömn att ta igen från kvällen innan - ändå drar jag mig för att lägga mig. Tänker att jag i dag skall bunkra upp med två kuddar i sängen så att jag kommer upp lite med huvudet, det kanske hjälper. Försöker ta Avamyssprayningarna med ca 12-timmarsintervall så den är redan tagen. Så har jag tittat på Avatar. Och gråtit lite. Vad tyckte slemhinnorna om det? To be continued...
FIENDEN!
RÄDDAREN!
Kommentarer
Trackback
