Världens tjatigaste kallprat

Jag tatuerade min högra underarm förra hösten. Mycket hade jag föreställt mig men inte riktigt vidden av uppmärksamhet denna företeelse skulle ådra sig. Visst en fråga här och där. Ett och annat berömmande ord. En och annan fördömande blick. Ingenting som nämnvärt bekymrade mig. Aldrig hade jag trott att jag, från och med då, var dömd till att ha min tatuering som samtalsämne för kallprat med alla ALLA patienter jag någonsin skulle träffa.
Borta! är samtalen om var patienten kommer från. Försvunnet! är samtalen om det dagliga vädret. Obefintigt! är gissningsleken om min dialekt.

Om du som läser detta inte har sett min tatuering ska jag förekomma svaren på dina framtida frågor så de aldrig behöver yttras:

1. Nej, det är inte ett självporträtt.
2. Nej, tatueringen symboliserar ingenting.
3. Ja det gjorde ont, det är nålar som tränger genom huden under flera timmars tid.
4. Tatueraren bor i Skåne
5. Den kostade ca 9500 kr (varför det nu är så himla intressant)

Vidare förundras jag över hur folk känner sig ha rätt till att uttala sig hur de vill om min tatuering, som om den var alla och envars rättighet att bedöma - och delge mig domen. Inte minst personer som tycker tatueringar är en synnerligen dålig idé. En annan märklig företeelse är att min högra arm plötsligt är allmänt villebråd för alla som vill ta och känna. INGEN frågar först! Jag börjar ana hur gravida känner sig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0