"Änglamakerskan" av Camilla Läckberg

Ja det är det gamla radarparet Patrik Hedström och Erika Falk. Hade jag varit Patrik vore jag så SJUKT irriterad på min hustru. Känns helt orimligt att hon håller på och lägger sig i utredningar till höger och vänster hela tiden. Finns ingen sekretess? Borde inte Patrik bli av med sitt jobb? Min sambos svägerska menar att Läckberg skriver banalt, att det känns som att läsa en uppsats från högstadiet. Jag kan inte riktigt släppa det när jag läser. Det är ju inte precis jättekomplicerat språk och vissa formuleringar kan jag verkligen hålla med om -men hon är duktig på att porträttera folk.
Boken har, som oftast i Läckbergs fall, parallella handlingar. En som utspelas i början av 1900-talet och en i nutid. Den gemensamma nämnaren är ett gammalt barnhem på Valö, utanför Fjällbacka. På 70-talet försvann en hel familj spårlöst där under en påsklunch. Den enda som återstod var en liten flica som hette Ebba. Nu har hon och hennes man återvänt till hennes barndomshem för att rusta upp det till B&B.
 

"Paradisoffer" av Kristina Ohlsson

Ett plan lyfter mot USA och ett hotbrev hittas på toaletten. Kraven i hotbrevet är orimliga - likaså tidsfristen. There you go, boken sammanfattad i två meningar. Peder har blivit lite koko efter förra boken, Fredrika har börjat på justitiedepartementet och Alex... jobbar fortfarande inom polisen. Jag gillar ju Ohlsson men den här boken var inte direkt en omläsare. Vilket tjöööt! Händelseutvecklingen är initialt ganska tillfredsställande men sedan står boken och trampar vatten resten av tiden. Samma sak händer i hundratals sidor.
 
.

"Stryparen" av Jonas Moström

 
Mhm. I första kapitlet får man bland andra följa Dr Erik Jensen då han är inne på sin sjätte jourtimme på akuten i Sundsvall (eller ja, genom hela boken befinner sig Dr Erik på varenda avdelning på hela sjukhuset. Han är väl jour för alla kliniker samtidigt då). Under sin arbetsdag har han handhaft fyra hjärtstillestånd (tre klarade sig), två hjärnblödningar och flera (icke desto mindre) terapiresistenta astmaanfall. Tuff dag på jobbet för Dr Erik i Sundsvall. Han rusar in på akutrummet där "syster Britt-Inger Jonsson" och "syster Fanny Wallin" misslyckats med att sätta nål på en kallsvettig man:
 
"- Injicera adrenalin, avbröt Erik. Nu!
- Vi får inte in nålarna, svarade Britt-Inger. Han är för svullen.
- Ge Anapen, sa Erik.
- Visst, ja, sa syster Fanny och gav honom en ursäktande blick. Hon visste att det var A och O att snabbt ge adrenalin vid allergisk chock."
 
Dessutom syresätter sig karln 92% (av 100) men ingen har brytt sig om att ge honom syrgas förrän Dr Erik ordinerar två liter.
Strax börjar folk strypas till höger och vänster - då får Dr Erik verkligen händerna fulla. Ja just det, det är lite kriminalare med också. Johan heter huvudpersonen. Han vill lösa mord men är tydligen inte särskilt duktig eftersom de dör som flugor. Han har nog fullt upp med sitt privatliv. Huvudpersonerna verkar har svårt med trohet rent generellt i berättelsen.
 
Betyg:
 

"Viskleken" av Arne Dahl

 
Arne Dahl är min favoritförfattare. Han har tidigare skrivit elva böcker om "A-gruppen" och har så himla trevligt skrivspråk! När jag läste ut sista boken tror jag att jag grät. I alla fall bildligt. Jag gillar böcker där plotten inte antar alltför internationella proportioner. Det blir för stort och opersonligt helt enkelt, dessutom ohyggligt svårt att hålla reda på namn och organisationer. Arne Dahl har nu påbörjat en ny svit som handlar om "Opcop"-gruppen där delar av gamla kända karaktärer finns kvar. Jag blev glad när jag läste detta. Jag blev ledsen när jag insåg att opcop-gruppen är en operativ enhet inom Europol. Den nya konstallationen av kriminalargrupp involerar alltså en miljon nya namn med lika många nationaliteter. Mot slutet av boken visste jag fortfarande inte vem som var vem. 
 
Opcopgruppen är en hemlig operativ enhet inom Europol som skall ta sig an kriminalitet som sträcker sig över flera länder. Ledare för enheten är gamle kände Paul Hjelm som vi alla (jag) känner och älskar. Historien involverar miljödumpning, maffia, grekisk mytologi, Fan - och hans moster. I 125 sidor tyckte jag INTE om boken. Suckade mest över att författaren tagit till vara på alla delar ur sin tidigare svit som jag INTE tyckte om. Efter dessa sidor bryter dock hans skrivsätt genom i ett härligt kapitel om karaktären Arto Söderstedt. Då drog jag på smilbanden och kände värmen i hjärtat. Efter detta återkommer värmen flera gånger - men plotten och karaktärerna är för röriga. Det är för stort! Och involverar för många aktörer. Jag vet faktiskt inte om jag vill läsa de tre kommande böckerna - men rekommenderar varmt böckerna om A-gruppen!
 
Betyg:

"Eldvittnet" av Lars Kepler

 
Jag är ju anhängare av Kepler. Slukade "Hypnotisören" och läste skyndsamt ut "Paganinikontraktet", om än inte med samma stjärnor i mina ögon. Har länge väntat på "Eldvittnet" (eftersom jag köper alla böcker i pocket). Nu har jag dock skaffat e-bokläsare och kunde på några sekunder låna den från biblioteket. Ganska snart var den utläst.
På en anstalt för unga flickor med självskadebeteende återfinns en ung flicka ihjälslagen i sin säng. Rummet är ett isoleringsrum, låst från utsidan. Sjuksköterskan som arbetade jour på boendet hade nycklarna och hittas likaledes ihjälslagen i ett skjul på gården. Den som tycks ha utfört dådet, Vicki - en annan intagen flicka, är spårlöst försvunnen i den svarta natten. Kommissarie Joona Linna kallas in som observatör.
I en annan del av landet får ett medium en tydlig kontakt med den döda flickan som hon upplever försöker säga henne något.
Det jag uppskattar med författarduon Kepler är deras förmåga till plötsliga vändningar och oväntade skeende. Likaledes förmågan att binda i hop flera separata historier till att hänga i hop - medan andra försigår vid sidan om och är orelaterade, något läsaren inte inser förrän boken tar slut. Det är brutalt och våldsamt, beskrivningarna framkallar ibland lätt illamående. Likaså är det, liksom deras tidgare böcker, en riktig pageturner. Ser oerhört fram emot nästa bok!
 
Betyg:
 
 
 
 

“Boktjuven” av Markus Zusak

En annorlunda uppbyggd bok, vid min svans. Initialt, det första kapitlet, var jag rädd att även den här boken skulle nödgas vika hädan. Jag hade just lagt ned “Igelkottens elegans” och bestämt mig att ge den till min mor för att hon ville läsa den och den bara gjorde mig förbannad.

Berättaren i boken än ingen mindre än Döden. Oftast berättar han på ett sakligt sätt utan för många egna associationer. Dvs, man kan läsa på utan att tänka på vem som berättar. Historien utspelar sig under andra världskriget i staden Molching, Tyskland. Huvudpersonen: en flicka som heter Liesel och boken handlar om hennes liv på Himmelstra?e. Hon är fosterbarn och har en silverögd dragspelande pappa och en svärande skåpliknande mor. Hennes bästa vän är grannpojken Rudy också tillika partner in crime. Hon stjäl böcker – men är inte säker på att orden är hennes vänner. Familjen inhyser en jude på flykt, en man som sedmera kommer att stå Liesl nära. Boken är sällsamt berättad med små roliga passager nästan på varje sida. Döden gör ingen hemlighet av vad som kommer hända i slutet eller för den delen bara ett stycke fram i boken.

Tyckte den var välskriven och läsvärd men inte så att jag knappt kunde vänta innan jag fick lägga mig och läsa vidare. Ganska tjock också på nästan 600 s.

 

Betyg

"Genom dina ögon” av Stephenie Meyer

 

s. 25 Skitbok

s. 89 Skitbok

s. 300 Men herregud

s. 400 Nu börjar det likna något! Tråkigt att det sker i den sista femtedelen av boken. Nu blir den äntligen så pass spännande att det bär mig emot att lägga ner den för kvällen.

Jag var en stor anhängare av Twilightserien vilket var anledningen till att jag köpte den här boken av samma författare. Plotten är att jorden har tagits över av varelser som kallas själar (av sina egna) och parasiter (av människorna). Människorna fångas och blir inplanterade av själar som tar över deras kroppar. Bokens huvudperson heter Melanie och hon tas i besittning av en själ som heter Vandraren. Till skillnad från vanligt förfarande lyckas Vandraren inte ta över hennes kropp och sinne helt och hållet vilket leder till att de samsas om samma kropp. Fantastiskt. De letar tillsammans upp en grupp överlevande människor, däribland Melanies bror och pojkvän. Trubbel uppstår såklart.

Liksom Edward i Twilightserien är Vandraren en altruistisk historia. När halva boken var läst kräktes jag på Vandrarens jevvla attityd. “Nej skada inte Jamie – ooo det är mycket bättre att jag dör!”. Bildligt talat himlade jag med ögonen varannan sida. Hon tuffar till sig lite längre fram i boken och blir mer uthärdlig.

Så vad tycker jag om den här soppan? Hade önskat att den var mer engagerande från start. Konceptet var lite udda och lite… tramsigt kanske. Skulle jag rekommendera den? Ja, men inte med ett “OO du måste läsa den!”

 

Betyg

“Mr Tourette och jag” av Pelle Sandstrak

 

När jag började läsa hade jag ingen aning om vad som som utgjorde tourettes syndrom. Boken är självbiografisk och börjar när huvudpersonen går i grundskolan. Varje gång han hör eller ser ett flygplan i himlen måste han utföra en ritual för att inte hjärnan skall flyga ut ur huvudet, träffa planet och få det att störta över sin hemstad så alla dör. Med tiden utvecklas ritualen och blir allt mer omfattande. Huvudpersonen är, sina symtom till trots, populär i klassen. Han får t o m hångla med massa tjejer. En tjej i klassen blir sjuk och går bort i hjärnhinneinflammation. Eftersom huvudpersonen har hånglat med henne innebär det att han också kan vara smittad. För att säkerhetsställa att hjärnan mår bra måste han känna att den finns. Smärta är enda sättet att säkerhetsställa att den finns vilket föranleder att han börjar dunka huvudet i väggar och dörrar.

Allt mer omfattande tvångstankar, tvångshandlingar och tics gör att vardagen blir svårare och svårare att leva. Detta samtidigt som en inre oro och rastlöshet ökar. Nyfikenheten är stor över att få reda på hur det slutar. Hur kan författaren gå från att inte kunna ta av sig sina kläder på flera år - till att på ett distansierat välformulerat sätt skriva en bok om det?

 

Betyg:

 

 

“Adolf Hitler” av Bengt Liljegren

 

Det här tog tid. Boken är uppbyggd som en biografi över Hitlers liv med en himla massa källhänvisningar. Eftersom den strävar efter att vara så riktig som möjligt och skildra hans liv som det var innebär det att den inte spexar till det i onödan. Vilket blir tjatigt. Att faktan inte säkert stämmer och att olika källor anger olika är också irriterande. Eftersom jag drog mig för att läsa den tog det tid att komma framåt och när jag nådde sida 125 beslöt jag att inte fortsätta. Han hann inte ens komma till makten. Inte min typ av bok helt enkelt!

 

Betyg:

?

“Östermalmsmorden” av Lars Bill Lundholm

 

Christine Haldemar Spegel, en tjugo-någonting överklassflicka på Östermalm, hittas brutalt ihjälhuggen i sin lägenhet. Undersökningen leds av kommissarie Axel Hake, en målmedveten man som inte drar sig för att bli våldsam. Till sin hjälp har han en dansant tjockis och en trög sportfåne. Historien tillkännager en rad säregna karaktärer som på ett eller annat sätt har motiv till mordet. Jag blir mer och mer nyfiken ju mer jag läser och tänker gång på gång “nä vad uppenbart, trist om det är han!”. Men när slutet på boken kom blev jag överraskad. Boken gav mersmak, jag har verkligen förkärlek för deckare och har nu beställt två andra böcker i serien: “Södermalmsmorden” och “Kungsholmsmorden”.

 

Betyg:

“Södermalmsmorden” av Lars Bill Lundholm

 

Upplägget ganska likt från förra boken. Kommissarie Hake har problem med sin hustru (som är egensinnig och egoistisk, dumpa henne säger jag), det hittas först ett, sedan två mord. Hans granne och vän museiintendenten anar fuffens med Rembrandtmålningar och hans syster Julia fifflar med vackra män. Det är som om han använder exakt samma mall fast med annat innehåll. Lite svagt tycker jag – en duktig författare skall väl kunna skapa något nytt? Plotten är dock engagerande och slutet överraskande. Så jag gillade den ändån

Betyg:

kattiskorvapa.blogg.se/bok

Åsikter och halvdana recensioner av böcker jag läst.

RSS 2.0